mylife

Asså det är verkligen så jävla hemskt att sakna någon så otroligt mycket och ändå veta att man aldrig kommer få kalla den personen för sin igen.. En utav dom värsta känslorna som finns tror jag. Man måste verkligen lära sig att ta vara på livet och verkligen leva i nuet, för livet kommer aldrig gå i repris iaf.. Lev som om det vore din sista dag i ditt liv! Och hoppas/tro inte för mycket.. Det är oftast då man blir så in i h*lvetes j*vla besviken och sårad.. Och säg verkligen inget som du inte menar till personen du gillar.. Det ger en falska förhoppningar och det är mycket svårare att gå vidare sen. Det kan ta bara någon dag att bli kär men det kan ta en evighet att glömma personen..

.

.

Nästan ALLT påminner om just dej.

.

.

.

.

Och tro inte att ja tror att jag kan allt om sånt utan detta är bah mina tankar o så som jag tycker. Va bara tvungen att skriva av mig lite. Ni kan ju ta o slänga in en kommentar oxå så är ni väldigt gulliga..(a) puss